Den 37:e upplagan av Svenskt Sportvagnsmeeting kördes på Ring Knutstorp. Närmare 300 bilar kom till start. Hela helgen var det stark sommarhetta, vilket gjorde det tufft för både förare och funktionärer. Många tilltänkta åskådare valde nog stranden, men det kom ändå nästan 2 400 besökare. Tävlingen är den största i Sverige varje år och de tävlande körde i Historisk Racing, Sportvagsracing, Ginetta Cup och Radical uppdelade i 14 heat.
Roadsport var överlägset den största klassen i helgen med 44 bilar på startgriden! Detta innebar att klassen fick delas upp i två heat. Roadsport A och B samt Roadsport C, som har fått ett härligt tillskott i Mazda MX-5 Cup. Av 27 bilar i C var det 21 st Mazda Miator. Miatan utsågs nyligen till världens näst bästa sportbil genom tiderna i ett TV-program, endast slagen av Porsche 911. Robert Serwanski tog pole före Andreas Halbig, Fredrik Henriksson och Henrik Pihl. Denna kvartett stod i en klass för sig och de hade en mycket sevärd kamp om placeringarna. Serwanski vann före Henriksson och Halbig. De fem första bilarna i mål var Miator. Halbig satte den snabbaste varvtiden och fick således starta i pole i andra racet. Denna förvaltade han väl, för han tog ledningen direkt och släppte den sedan aldrig i från sig! Han vann med sekunden före Serwanski och Henriksson.
I Roadsport A och B var Christer Almqvist snabbast i kvalet före Henric Månsson och Mats Ohlsson. I racet blev det en kamp mellan Almqvist, Ohlsson och Lars Macklin. De gick i mål i den ordningen i Roadsport A. I B vann Anders Eriksson före Magnus Dahlin och Max Lindblom. I andra racet vann Kent "Nisse" Hellqvist före Macklin och Almqvist. I B vann Eriksson före Dahlin och Rolf Dawidsson.
I Clubman var Henrik Andersen snabbast i kvalet före Petter Berger och Stefan Mumm. Andersen tog starten före Mumm och Berger, som försökte svara med ett omkörningsförsök på yttern fram mot den tvära vänstern efter korta rakan. Men Mumm gav inte tillräckligt med plats och Berger fick ta till gräset uppför backen. Han lyckades inte styra in bilen utan touchade däcksbarriären så att hjulupphängningen kollapsade. Andersen gick mot en enkel seger före Mumm och Emil Löveryd. Andra racet blev bara tre varv gammalt innan Flemming Bendixen körde av vägen och på väg in igen rammade han Mats Lundkvist. Båda blev stående så illa att loppet rödflaggades. Petter Berger hade startat sist och han hade hunnit köra upp sig genom halva fältet, men i omstarten tvingades han starta sist igen. Nu fick han till en bättre start och jobbade sig snabbt upp genom fältet. I toppen hade Andersen tagit ledningen, men tvingades bryta redan efter ett halvt varv, för att han hade trampat av gaswiren. Mumm ledde före Löveryd, men Berger kom ångande upp genom fältet. När han väl nådde tätduon gjorde han processen kort, han tog sig förbi och vann före Löveryd och Mumm.
I Modsport kvalade Villy Zielinski snabbast före Joakim Granfors och Jaan Tolli. Dessa tre var i en klass för sig i racet, men på näst sista varvet krokade de ihop efter långa rakan. Zielinski och Tolli blev stående medan Granfors kunde ta en enkel seger 14 sekunder före Kenneth Nilsson och 39 sekunder före Douglas Wichers. Det blev samma tättrio även i andra racet. Den här gången vann Zielinski före Tolli och Granfors. Alla tre gick i mål inom 0.2 sekunder!
Ginetta G 20 Cup var också med på SSM. Mats Nilsson var snabbast i kvalet före Rikard Bengtsson, som gjorde tillfällig comeback, samtidigt som han firade sin födelsedag. Alexander Pfister startade trea. Bengtsson visade att de gamla mästartakterna sitter i ännu, då han vann båda racen före Nilsson och Pfister.
RM-klassen Radical var också med under helgen. Klassen har växt i år och det kom 19 bilar till start. Johan Lindbrandt är en av årets nykomlingar och här tog han sin första pole före Tobias Alriksson och David Söderlund. Tyvärr kom helgens Radicaltävlingar att bli lite av ett kaos där tyvärr tävlingsledningen tog flera ödesdigra beslut som i kombination med heta förare och tidsnöd gjorde att denna i övrigt mycket fina tävling fick en fadd eftersmak. En bidragande orsak till problemet var att tävlingsledningen valt att inte använda safetycar under sina tävlingar. Vid varje större incident rödflaggar man heatet istället. Under de historiska racen brukar detta inte vara något problem, men i helgen hände allt som inte fick hända. I det första Radicalracet snurrade en förare av vägen. Han stod olämpligt till, varför man rödflaggade heatet redan efter ett varv.
Vid omstarten tog formeringen alldeles för lång tid och i den extrema värmen som rådde började bilarna överhetta. Paniken spreds och någon från tävlingsledningen rusade fram till bankanten och började vifta med en Sverigeflagga. I stället för att ge gul flagg, för att ge förarna ett extra varv att kyla ned bilarna, tolkade förarna situationen att starten hade gått. En bil kom aldrig av startplattan. Trots att man flaggade gult runt banan kom förarna i full karriär ut på andra varvet, vilket inte gav tävlingsledningen något annat alternativ än att återigen rödflagga heatet. Vid tredje omstarten var alla på helspänn. Startuppställningen sköttes jättesnabbt och alla kom iväg som de skulle. Men några varv in i racet bromsade en förare på sig efter korta rakan. Han försökte rädda situationen genom att backa tillbaka in på banan igen, men när han lade i 1:an fick han motorstopp. Han stod mitt i vägen och tävlingsledningen tvingades rödflagga heatet ännu en gång. Nu var klockan 16.57 och eftersom man inte får köra efter kl. 17.00 kunde det inte bli ytterligare en omstart. Nu var känslorna långt över kokpunkten i depån i det redan så kokheta sommarvädret. Tävlingsledningen bad om ursäkt för sina misstag och erbjöd Radical-förarna att få köra om racet på söndagen istället. Men man var oense även inom Radicalklassen och efter många och långa diskussioner beslöt man att stryka racet och endast köra race 2 på söndagen. Lindbrandt hade varit överlägsen under de varv som hann köras, och han blev så besviken på alltsammans att han åkte hem.
Spänningen var stor inför söndagens race. Nu fick inget bli fel. Enligt Radical-reglementet skall det ena racet startas stående och det andra rullande, men det var aldrig något alternativ den här helgen, eftersom alla race skulle startas stående. Vid startuppställningen fick en bil stopp. Nu var tävlingsledningen alert och vinkade gulflagg direkt så att alla förare fick ett nytt formeringsvarv. De två första bilarna hann dra på ordentligt och låg långt före resten av klungan. Av någon märklig anledning flaggade tävlingsledningen grönt när de kom tillbaka till startplattan efter ett varv. Förarna tolkade då detta som att starten hade gått och de två första bilarna gav järnet. Strax efter kom klungan, och här blev förarna tveksamma. Några drog på och några avvaktade. Tävlingsledningen såg ingen annan utväg än att åter rödflagga heatet. Nu var känslorna åter laddade. Bilarna formerade sig ännu en gång och den här gången gick allt vägen. Per Staaf JR vann till sist racet före Markus Nordenström och Marcus Jönsson, som därmed tog sin första pallplats någonsin i en PR 6. I klassen Prosport vann Fredrik Moberg före Simon Hultén och Tomas Berg.
Tävlingsledaren Robin Wachman var helt på det klara med att årets tävling inte blev så bra som man hade hoppats. - Vi är många som jobbar hårt för att detta skall bli en bra tävling, men den här gången var det tyvärr flera saker som gjorde att vi fick problem. Vi kommer självfallet att rannsaka oss själva och lära oss av våra misstag så att vi kan göra en bättre tävling nästa år.
Bengt-Åce Gustavsson - www.racefoto.se
